5.42.....
Imorgon bitti, 5.42 måste jag åka t-banen in till stan för att därifrån ta bussen till mitt jobb. De är något jag verkligen inte längtar till. Men jag slutar visserligen 14.15 så då hinner jag gå till B-young och fixa lite.
Idag har de gått fort. Jag gick upp vid 11 och la mig och kolla på tv medans Andreas sov till kvart över 1. Kände lite smått panik för de var lite vi hade planerat att göra. Vi drog in till stan och fixade hans CV, drog och fikade på Malins jobb och sedan handla.
Sen blev det hem och spise tomatsuppe och fixa med lägenheten, som alltid.
Men nu är vi klara, De vi behöver är en större skohylla, men de ska vi ta när Emil kommer med hans bil.
Vi har skruvat ihop våra hyllor och hunnit möblera om i mitt rum (de lilla jag har) Städat och fixat gardiner.
Nu lagar vi matlådor, och jag måste försöka göra mig själv trött..
Inget mer planerat i veckan än att Lovisa och Johanna (förhoppningsvis) kommer och bor här. De ska söka jobb och då ställer vi upp som hotell! Nejdå, de ska bli trevligt faktikst :)
Men en ny arbetsvecka kommer de bli, och jag jobbar till och med på lördag. Så det blir en lång vecka. =)
Jag har tänkt på massa saker som får mig verkligen att fundera. Varför behöver människor förändras?
Räcker de inte med att vara sig själv? Jag är så otroligt trött på att människor ska skita i någon annan när det kommer någon annan person in i bilden. Jag klarar inte av sånt. Då vill jag hellre skita i hela grejen, för jag tycker inte att någon människa förtjänar att bli behandlad på sådant sätt. Att bli sviken av personer som en gång betydde mycket? Vad hände, är min fråga?
Jag har själv lärt mig att ingen annan kan bestämma vem eller hur jag ska umgås med någon annan, eller hur det ska gå tillväga. Eller att någon annan blir arg för det inte går enligt han eller hennes uppfattning.
Jag trodde att folk borde lära sig när man säger sanningen till personer och att man blir sårad?
Men jag har verkligen insett att de finns människor till allt.
Jag har lärt mig vart skåpet står och nu vet man vart man har sina vänner.
Det är bara att göra som jag alltid gör, försöka se positivt.
Jag har folk som uppskattar mig. Dem står jag kvar vid. Ni andra, kan faktikst bara dra :)
Nu låter jag helt förbannad och så, men så är verkligen inte fallet. Jag blir bara sur över att de alltid är så att folk förändras.
Var tvungen att få ut mina tankar och funderingar.
Nu blir det att krypa ner i sängen!
HA DE
