spela inte dum nu
Det är konstigt hur det kan kännas som jag gör nu. Egentligen vet jag att allt är kanon här i Norge. Två jobb, har vänner, sommaren är på väg och har inget att förlora senare när några sambos-medlemmar kommer lämna mig. Tror jag? Hur kan man vara säker, de är frågan? De är mycket som har hänt i mitt liv. På 6 månader har jag mått som en jag-vet-inte-vad. Trodde att allt skulle bli bra med en flytt, med vänner som man har skoj med, litar på och bara har skitkul med. På mina 6 månader kan man dra slutsatsen att de inte alls har varit så. Alla bara drar hem, visserligen förstår jag ju varför de åker hem. Men varför drog de från första början hit då?
På den långa väger, har jag förlorat några av mina bästa vänner. Jag har mått som skit. Fast jag tror inte att någon har sett det.
Jag är en person som gärna bryr mig mer om alla andra, och tänker på mig själv i den sista sekund. Jag har gjort de så länge jag kan minnas, men på senaste tiden har jag börjat tänka på mig själv, som alla har sagt åt mig att göra. Men då blir det bara fel, och man får skit av det. Alltså, hur ska folk ha det?
Men om ärligheten ska fram så är jag allmänt besviken på väldigt många. Sorry alltså.
Varför ska jag få drabbas när de är jag som har ett liv och trivs någotlunda bra av det?
Vad hände med lycka åt sina vänner?
Jag tror jag har lärt mig att de finns personer till allt, och vilka vänner som är sina riktiga...och falska.
På dessa 6 månader har de hänt väldigt mycket, som ni redan har förstått.
Bara för att komplicera mitt liv har jag även gjort saker som jag idag ångrar. Eller inte för tillfället. Men har insett att jag kommer bli sårad och ledsen om exakt några veckor.
Samtidigt som jag är medveten om detta, så begår jag mer och mer fel.
Men en slutsats på detta så kan man säga att jag har det helt underbar här, men när man inte mår bra pga av vissa saker så stärker den negativa känslan ner den positiva. Tyvärr...
Men nu ska jag lägga mig. 05.15 ringer klockan, och jag saknar min familj!
