Omtumlande dag...
Dagen började väldigt bra men den slutade väldigt omtumlande och otäckt.
En pojke på våran barnehage fall ner från ribbstolen. De var jag och Alexandra som jobbade just då, så vi tog hand om honom och insåg att han inte slutade gråta. Vi tänkte om han brutit eller på något vis gjort illa sig i handen eller armen. Efter en halvtimmas kontant gråtande bestämmde vi oss för att ringa hans föräldrar bara för att ge information till dem. Men.... När jag var iväg och ringde så hade den där killen "somnat" i Alexandras knä. Vi fick ingen kontakt med han, och vi förstod inte vad som hände bara för att pojken nästan nyss var i full gråt.
En pappa till ett annat barn, var läkare (tackar gud för det) och kom in och tittade på honom och sa åt oss att han tyckte att vi skulle ringa ambulansen. Och då var de självklart att vi gjorde det. Ambulansen kom, mamman kom och de åkte iväg till sjukhuset.
Om man ska se turen i oturen så är de bra att vi jobbar med sjukvårdspersonalens-barn. De vill säga att de är väldigt nära till akuten och mitt dagis ligger på Ullevål sykehus (bland de största sjukhusen i Oslo).
Så de var där på några minuter så paniken som man hade försvann liiiiite.
Men själva känslan av att se ett barn sådär är tungt. Ett barn som föräldrar har lagt förtroende och ansvar till oss alla anställda. De är ett väldigt stort ansvar fast man inte tror det, när man tänker på dagis-fröken eller något annat sånt.
Det jobbiga med allt var att se hur fort de gick med att han först grät, till han sedan nästan var medvetslös.
Plus att man hade 13 barn som vi var tvunga att fokusera på, och ni vet själva hur barn blir när 7 sjukvårdare kommer in.
Denna dag var väldig jobbig och den har inte blivit bättre. Lite bättre för att jag gick på bio med Emil och August. Såg visserligen en helt konstig, inte-malin-film men de var bra med lite sällskap.
Nu är det bara att tagga till tbanan som går vid 05.42 imorgon och tillbaka till jobbet, efter barnehagen väntas Byoung..
Nu behöver jag verkligen sömn!
